En månad redan? Bilden på hur du tog dina sista andetag i min famn och hur din lilla kropp blev som kokt spagetti spelas fortfarande upp i mitt huvud. Jag blir fortfarande gråtfärdig när jag bara tänker på det. Jag sörjer dig fortfarande, borde man inte ha kommit över det efter en månad. Nej inte jag iaf. Smärtan känns som att det var igår som du försvann från mig. Det är jobbigt och jag saknar dig över hela mitt hjärta. Du har tagit en del av mitt hjärta med dig. Det kanske är töntigt eftersom du bara var ett djur, men inte för mig! För mig var du inte ett djur, du var min bästavän. Och det kommer du alltid vara. Och jag kommer ALLTID älska dig!

Vila i frid älskade vän, 20/09-10..