Detta kommer bli väldigt jobbigt känner jag på mig redan nu. Men iallafall, saken är den att Wege är såld. Borta för alltid. Först blev jag ledsen, sen arg och nu vet jag inte. Fick inte ens säga hejdå. Han bara åkte. Orkar inte riktigt skriva om den här delen, tänker skriva om den bra delen, här är min och Weges tid.

Sex månader och en vecka blev det. Har aldrig vart så glad i hela mitt liv. Vet inte riktigt om jag har älskat en häst så mycket som jag älskade/älskar dig. Tror ingen riktigt fattade hur du var mot mig.

Kan bara sitta och skratta åt provridningen den 6/9-09. Lite komiskt faktist. Gick åt helvete kan man ju säga. Emma och Sofie satt på sidan och hoppades på att jag inte skulle trilla av och fortsätta rida dig.


I början gillade jag dig inte alls. Om jag ska vara ärlig. Tänkte bara fortsätter för att jag kan hjälpa till och ha det rolgit. Men det gick kanske en eller två gånger och du fångade mitt hjärta på en gång. Det började släppa. Du hade dina damp dar och jag kände dig inte så jätte bra, men jag kände att det började släppa.


Emma hjälpe mig mycket. Hon hade lite smått lektion för mig en gång. Då allt bara lossnade. Han va så grymt duktig. Nu började allt kännas bra. Jag älskade verkligen denna häst!


Började träna lite för Eva Ertenell Hagen tillsammans med Emma. Jag lärde mig grymt mycket. Kände hur Wege blev bättre och bätter för varje gång.

Sen kom Anko ut och fotade en dag också.


Sen red jag ett tag. Skojjade i skogen tränade dressyr, WE och blev till och med lite hopp. Vi klickade båda två. Älskade honom mer än jag älskat någon annan häst förut. Så blev han skadad. Var ute och gick med han. Stog ett bra tag. Fick börja rida lite sen igen väldigt försigtigt. Och nu är han borta.

Denna häst har fångat mitt hjärta. Kommer verkligen inte glömma honom i första taget. Han har ristat in sitt namn i mitt hjärta och kommer alltid finnas kvar. Hoppas att jag får hälsa på honom någon gång. Älskar dig otroligt mycket Wege. Saknar dig som bara den.